”Elitloppet – en gång om året” heter det i den officiella reklamen. Och det är fullt tillräckligt. En så intensiv travhelg, med sådan högkvalitativ sport orkar man inte med mer än just en gång om året.
Återigen blev det en fransk segrare i världens mest prestigefyllda sprinterlopp. ”Go On Boy på Europas tak.” ”Go On Boy – Europas Kung.” De franska travtidningarna var lyriska över ännu en triumf på Solvalla – den fjärde i ordningen. Efter Etonnant, Hohneck, Horsy Dream var det alltså Go On Boys och Romain Derrieuxs tur att vinna Elitloppet och kvittera ut prischecken på 5 miljoner kronor.
Bland svenska travexperter är stämningen mer dämpad. De tycker inte om att fransmännen kommer hit och utklassar våra svenska hästar. Detta samtidigt som de svenska framgångarna på franska banor varit starkt begränsade under senare år. Jag tycker dock det handlar om tre franska hästar som just nu är överlägsna i Europa: Idao de Tillard, Horsy Dream och Go On Boy. De svenska topptravarna kan mäta sig med alla andra franska hästar när de är i normal författning. I årets Elitlopp underpresterade de mest betrodda svenska hästarna, Francesco Zet (Daniel Redén) och Borups Victory (Daniel Wäjersten). Men tvåa blev Don Fanucci Zet (Daniel Redén) och som fyra inkom A Fair Day (Elisabeth Almheden).
Frankrike är ett stort travland med en bred och traditionsrik uppfödning. För närvarande föds ungefär 12 000 travhästar varje år i Frankrike. I Sverige är motsvarande siffra cirka 3 000. Det är att vänta att det endast är i vissa generationer som enskilda svenska hästar kan mäta sig med de bästa franska. Att Frankrike vunnit fyra raka i Elitloppet beror också på att det franska intresset för Elitloppet ökat under senare år, bland annat sedan förstapriset höjdes från 3 till 5 miljoner. Det är därför fler och bättre franska hästar som vill vara med numera.
Svenskt trav är inne i kristider, men det handlar inte om resultaten i Elitloppet. Sedan 1990-talet när jag själv var uppfödare och hästägare har antalet uppfödningar minskat från drygt 8 000 individer år till drygt 3 000, en minskning med mer än 50 procent. Samtidigt har antalet amatörtränare (B-licens) minskat lika drastiskt. Dessutom tappar travet andelar på spelmarknaden, vilket försvårar finansieringen av en allt mer professionaliserad travsport. Mycket behöver ske de närmaste åren, men som vanligt finns det många olika viljor.
Tipster
Marcus Nilsson